Idag är det fredag

Good feeling.
 
Hög musik och räkmackor. Me and my best girls.
 
Lyssna kära ni.
 
 
 
Så att håren reser sig.
 
KRAMKRAM
 
 
 
 
(lövlöv)
 
 

Lite nytt från e.l.f

 
Hej godningar!
 
 Oj, nu ser blogg.se lite annorlunda ut, så det kan gå när man gör små uppehåll i skrivandet :)
 
Igår kom ett nytt litet paket från e.l.f som jag och J beställde förra veckan. Det blev lite primers, fransar och läppglans med guldskimmer och mireralskugga.
Mineralskuggan i färgen "golden" och jag testade den lite snabbt på handen innan, kanonfin vad jag kan bedömma just nu iallafall.
 
 
Sen blev det faktiskt en sån här, jag var så nyfiken på den och kunde inte låta bli att lägga med den i beställningen. Det är alltså 60ögonskuggor, lite läppfärger, rouge och ett par bronzers. Jag var nog mest ute efter ögonskuggorna här. Detta kommer alltså i en fin liten glitterförpackning, perfekt som present till någon kan jag tänka mig.
 
 
Sen består detta av 6 paletter med en ask som man kan byta ut paletten i för olika tillfällen. Smidigt att ta med sig i väskan och dessutom en riktigt bra spegel i locket. Jag har inte testat någon av färgerna än, men vi får se sen vad den har att ge. Billigt var det i varje fall. Tror det var 112 kr för den här och den här gången hade jag dessutom rabatt på hela köpet. Fina neutrala nyanser i paletterna med blandadae matta och skimmer.
 
 
Det var dagens!
 
KRAM
 
 

Söndag



Senaste veckan har jag hunnit tänka tankar som dessa, man behöver viss specialutrustning när man gått och brutit foten. Det är inte lätt här i livet!

För det första; Det gör ont i händerna oavsett hur mycket skumgummi man tejpar på kryckorna. Handkräm hjälper! L'Occitane är snäppet vassare än andra. Dessutom finns det ytterligare en anledning till varför Råskog bör hamna hos mig. Tänk vad enkelt jag skulle rulla morgonyoghurten till bordet, eller hör och häpna: Servera räkmackor i vardagsrummet. Eller ta ut mitt kaffe till balkongen.
En poster från allposters. För att jag helt enkelt vill. Eller för att det ser något trist ut på mina väggar. Som jag ser extra mycket nu.
Väska för jag kan ju knappast handla skor eller byxor. Och tjusig kulör till tårna som sticker ut ur gipset, älskar färgen, Sweet Dreams. Kom till mig!
Och så den där förkylningen. Varför kommer den på sommaren? Varenda eviga år också?! Finns anledning att kurera sig med extra gott te!


Nu fortsätter en gråmulen söndag här i byahålan! Jag intar soffläge!

KRAM

Livet på ett ben


Goddagens alla godingar!

Här befinner jag mig nu, mätt och nöjd hemma i lugnet. Fick bli ett par skutt ner till pizzerian för att mumsa i sig en kebabtallrik denna lördag.
Jag är på himla fint humör idag känner jag. Igår fick jag lite armband gjorda, när tristessen föll på. Det lär säkert bli ett gäng till skulle jag tro. Grannen fick välja en också eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska ha alla till.

Lite musik ska vi ha såklart.



Snart får jag finbesök av min söta och gravida vän och sen senare ska det allt bli några avsnitt Alcatraz. Fin lördag alltså!

KRAM PÅ ER!♥


Ja, vad säger man liksom...



Tjolahopp!

Ja, hopp ja. Hopp kan innebära så mycket för en liten person som mig. Hopp är sånt som jag tappar fullkomligt när det visar sig att jag blir invalidiserad för resten av sommaren. Hopp, det är sånt som jag får sysselsätta mig med resten av årets svettiga årstid. Sen HOPPas jag att jag läker fort som fan. Ursäkta svordomen men detta är verkligen det mildaste jag uttycker i den misär jag hamnat i.

Jag har trampat snett. Brutit. Gråtit. Och kurat ihop mig till en boll(så gott det går) av självömkan.

På självaste nationaldagsmorgonen befann jag mig i en av akutens naturvita salar i väntan på röntgen. Kryckorna som mamma rotade fram hemma hade jag i ren protest slängt på golvet och skittidningarna som läkaren rekommenderade mig att läsa vägrade jag att ens ögna igenom. Helt olikt mig då jag oftast slukar vilken lektyr som kan kommas åt. Här var jag så sur att det osade ut i den långa korridoren utanför. Kanske var det därför läkaren höll så god min, skrattade och gav mig hjälp snabbast möjligast. Sköterskan körde Bitter-Mirka ner till röntgen, där de vred min fot 360 grader och lite till för att få en snygg bild på skelettet.

Hopp. Så satt man där i väntsalen. Skänkte en extra tanke på Colan som min pappa långt borta fick sitta och hålla åt mig. Och så beskedet från den leende läkaren.

-Du, den är bruten så nu blir det operation eller gips. Ska bara titta på bilderna lite till!

Ungefär här trodde jag att han ljög. Men konstaterade av det där förbannade leendet att det var fullkomlig sanning. Jag är förstörd. Min fot,min,fot,min,fot. Mitt jobb, mitt jobb, mitt jobb. Jag måste till mitt jobb.

Hoppade ut i korridoren och bad dem dra in pappa så att jag på finska kunde gapa ut av den är av. Fot-fan är AV!

Sen blev det tack och lov inga kirurgiska ingrepp. In på gipsning och kryckorna ska naturligtvis kastas i golvet lite till. För att visa att jag är ilsken nu.
Läkaren log. Skrattade och talade glatt till mig hela tiden.

-Nu ska du bara börja ta lite sprutor varje dag också! Blodförtunnande!

HÄR kommer mitt break down på riktigt. Wtf är det för värld vi lever i? Tårarna sprutade och skräcken var ett faktum. Hotet från den leende läkaren löd: "Du kan dö om du inte tar dem, du har inget val" Och så ett stort SMILE!!

Så var gipset på. Läkaren drog till med sin autograf mitt på för att göra sig påmind varje dag. "Dr. M" . Det är tur det faktiskt. För det här var en underbar, leende läkare. Han fick mig faktiskt på bättre humör trots allt. Tacklade tjuriga mig på bästa vis.

De senaste dagarna har som ni säkert förstår varit fullkomligt knäckande för mig. Barnen, möten och samtal som ska ordnas. Och hey, här är jag med ett stort fett gips som förmodligen redan nu luktar lik. Och så sprutorna, de får fixas av distriktssköterskorna på hembesök varje dag. För jag gör det icke själv.

Näpp. Men den här dagen hörrni. Den var helt ok. Det är idag jag anser att det är lite ok att blogga. Jag är sjukskriven minst sju veckor så här behöver jag ju inte stressa direkt. Saker tar den tiden det tar. Jag satt på golvet i barnens rum och sorterade leksaker i lugnan ro.
Jag skall icke bli deprimerad. Det här kommer att gå bra. Även om jag ska lukta avfallsanläggning på benet en tid framöver.

Tack alla hjälpande människor. Ni är grejt, det vet ni!

Over the Rainbow



Godmogon tisdag!

Titta, titta en ny lockande doft med [bubbel] från I love... Jag måste investera såklart. Den utlovar syrliga och söta bär i en himmelsk blandning. Och så är jag såld på förpackningen med.

Här ska ses sista avsnittet av Desperate Housewives idag. Tänkte ladda med något gott att mumsa på till. Och så blir det röd dag i morgon vilket innebär ytterligare ledighet. Men jag är hyffsat pigg nu så jag hade likväl kunnat jobba på som vanligt känner jag.

De senaste dagarna har varit blandade med både lugn och påhitt. Jag har hunnit putsa fönster i vardagsrummet(!!!) också, tänka sig. Jag som skakar av skräck av att öppna fönster ut mot gatan på det viset. Får känslan av att hela rutan ska falla ner i någon bil nedanför som står parkerad. Tur att jag fick lite hjälp med att vända fönstrena. Belöningen efter fick bli att Sigrid och E hämtade mjuklglass åt oss alla. Första för i år och lika gott som vanligt.
Barnen har fått kika in på sommardagis och de verkade trivas direkt och jag fick efterlängtad Max-mat i lördags! Chilicheese alltså. Finns det något godare? Synd att man ska behöva åka några mil för den sakens skull. Vi har ju inget liknande till matställe här i byn.

Nu är det dags att svepa sista koppen kaffe och få på sig ansiktet.

Vi hörs!

KRAM





RSS 2.0