En mammas hallelujah-moment



Godkväll!

Hur märkligt det än må låta, hör jag gospelkörens ljusa stämma i bakhuvudet när jag smyger ut ur barnens rum på kvällen och jag vet att min tid är nu. Alldeles nu när jag kan dricka mitt halvbrända kaffe och krypa upp i soffhörnet efter en dag med barnen. De där små varelserna, som båda två är lika gamla i ålder endast en vecka om året och det är just nu.
Detta är ensamma mammans heliga timmar, då man kan sitta själv och pilla navelludd framför tvn. Fila naglarna utan att manikyr ska behöva göras på ytterligare tjugo små fingrar.

Dagen började med att Sigrid var väl medveten om att hon skulle till BVC idag. Det bästa är att hon faktiskt sett fram emot det, så det var inga problem att få med henne på noterna. Problemet var egentligen att hon retade sin syster för att det faktiskt inte var hon som skulle uppmärksammas på fyraårskontroll just idag. Yngsta fröken blev givetvis väldigt ledsen och insåg att hon inte alls kommer att få en plastsköldpadda på vårdcentralen som tack. Så yngsta barnet krävde så gott som att jag skulle ta henne till mumindalen istället. Mammor kan mycket, men att teleportera barn till mumindalen är absolut en svårare uppgift. Precis som att mumindalen skulle vara jämförbart med ett bvc-besök dessutom?

Dagens nästa uppgift var att göra veckans matinköp med Sigrid som en liten åsiktsmaskin med sig. "Ska du ha majonäs, mamma?", "glöm inte tårtlock!!!", "varför ska du inte ha majonäs då?". Hon undrade högt och tydligt varför varenda äpple i affären var för gammalt (?) och hjälpte raskt till med att packa varorna från bandet i kassarna. Kassör impad. Mamma lättad för hjälpsamt barn.

Väl på bvc gick det alldeles utmärkt. Hon följer sin kurva och växer som hon ska. Pärlar ett halsband snabbare än blixten och ritar prinsessor som få. Hon skulle även visa att hon kunde hoppa på ett ben. För hon själv var helt övertygad om att hon behärskade denna uppgift. Det slutade med att hon var överallt i undersökningsrummet, medans jag och sköterskan satt och såg henne hoppa runt som en galning, allt annat än på ett ben. Fröken lillgammal visade även sina språkliga kunskaper, vilket fick sköterskan att undra om hon varit tidig i talet. Nä, snarare lite sen, men hon tar igen sig nu har jag märkt.
Och så valde hon sin plastsköldpadda och var nöjd.

När dagens göromål är gjorda är det god tid att krypa i säng. Det är Violas tur att somna jämte mig. Hon lägger i vanlig ordning fram kudden till mig i sin säng, som jag ska ligga på när hon nattas. Jag håller själv på att somna när jag märker att kudden under huvudet slits bort med ett hårt ryck och hon med armarna i kors frågar varför jag minsann inte tagit med henne till mumindalen idag. Förklara den. Det är här jag räddar mig själv genom att låtsas sova och sen bokstavligen ålar ut från rummet när hon åter lagt sig och andetagen blivit tunga av sömn. Jag får försöka förklara den med mumindalen imorgon. Igen.

Nu är det mammans tid i detta hemmet. Lugnet, tv-programmen och återuppladdningen.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0