Åldersnoja

Damtidning. Hos mig.




Hej på er!

Igår inträffade något oväntat och ganska traumatiskt i mitt snart 26åriga liv. Jag var god nog att följa med barnens faster till vårdcentralen för att hålla hennes hand under en vaccination. Barnens faster är snart 18 år gammal och rädd för sprutor precis som jag. Men eftersom jag är många herrans år åldre, skulle jag visa min stora mognad och medverka som ett gott stöd.
Jag har ju redan sett mina egna små barn få sprutor och det har jag lyckats med rätt bra när allt kommer omkring. Andningstekningen inför det kommande sticket har jag absolut kontroll på. Rädlsan för mig är egentligen värre när det kommer till mina egna barn, för då måste jag hålla ungarna i knät och verka alldeles lugn och stabil, medan jag egentligen inombords känner att sköterskan ska hugga mig med sprutan. Här brukar något egenpåhittat skräckfilmsscenario dyka upp.
Igår slapp jag tack och lov att ha ungen i knät, det var jag som satt redo på britsen utifall jag själv skulle svimma. Men eftersom jag snart är 26 år är jag ett gott stöd och peppar det snart 18-åriga barnet att allt ska gå bra.

Allt lugnt allt väl.

Tills sköterskan ska gå igenom pappret där 18-åringen har intyg med underskrift från sin förälder om vaccinationen. Och tittar på mig med en informativ samtalston. Hon tittar på mig och talar om vad denna vaccination innebär. Hon tittar på mig, som att JAG skulle vara ungens förälder?

Och jag spelar med. Orkar liksom inte ta diskussionen.

Detta innebär alltså att jag skulle fått en dotter när jag var 8 år gammal. Verkar det rimligt? Eller ser jag verkligen så fruktansvärt gammal ut? Jag är två äpplen hög dessutom och själva 18-åringen är två huvuden längre än mig. Släktdragen är övertydliga.

Sprutan ska sättas in i den skräckslagna flickan. Och Mamma-Mirka deklarerar att det mycket väl kan vara hon själv som ska ligga ner och andas. Just i denna stund körde jag någon typ av profylax-andning som jag minns från förlossningen för 3 år sedan. För att stötta 18-åringen när det egentligen är jag själv som behöver kippa efter luft.

Och till sist, en genomgång om biverkningar och andra saker som ska tänkas på. Sköterskan tittar allvarligt på mig. Informerar. Och jag nickar i samförstånd. Som en god förälder gör. Sprutan var en piece of cake. För mig. Det där andra är svårsmält.

Efter en stund låter jag detta ålderstrauma sjunka in. Sitter och tar en kaffe hos 18-åringens riktiga mamma som faktiskt firar sin födelsedag idag. Visst är vi lika någonstans hon och jag. Men näh. Nu stannar jag på 26, nu vill jag inte bli äldre. Eller så var det hon som stannade just där för länge sedan.

Grattis på din dag E♥.






Kommentarer
Postat av: Josefin

Haha tur att man kan byta mamma ibland.

Fint väder idag, vi kanske kan ta en promenad eller hur jobbar du?

2012-02-23 @ 11:23:46
URL: http://stormwall.blogg.se/
Postat av: Gelica

En tjej på mitt jobb trodde att jag bara var 20 år och fick inte ihop det riktigt när jag sa att jag hade 2 grabbar, en 4 åring och en 2 åring. Hon frågade mig då hur det var att få barn som typ 15 åring.

När jag berättade min ålder så skämdes hon. Jag tackade dock och insåg att jag fortfarande är lika snygg som förr, utan smink, i fula jobbarkläder och en hårmössa :)

2012-02-23 @ 12:02:35
URL: http://gelicas.bloggplatsen.se
Postat av: Linn

Haha! Ja du d där e ju lite svårt hur man sk ta det liksom? Hon kanske inte fattade att Josefine typ snart är 18 och inte 10? Haha ne skämt o sido. Bad nurse:/

2012-02-23 @ 12:26:47
URL: http://linnemmamarie.blogg.se/
Postat av: Eva

Tack för igår och absolut många tack för att du är min "stand in" Inte illa alls!!

2012-02-23 @ 20:15:42
Postat av: Lina

Hahahaha vilken duktig "mamma" du va som nickade med utan protest.

Jag hade minsann gjort så hon skämdes! ;-)

& nej du ser inte så gammal ut!

Absolut inte!



Kram <3

2012-02-24 @ 01:22:07
URL: http://loveselina.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0